Inte älvsbyhus precis...

Jag lovade ju tidigare att återkomma med lite bilder på husen här i Whistler. Det syns att det finns folk som har en hel del pengar, som till exempel huset här ovan som har eluppvärmd uppfart så att man inte behöver skotta =) Det roliga är dock ändå att vare sig husen är små eller stora så är inget det andra likt. Man kanske ska tillägga att bild två och tre är på Whistlers bibliotek och ett av hotellen i stan.

Det här var vår mission igår eftersom jag inte riktigt är i form för att orka åka flera dagar i rad. Och när liftkorten kostar 93 dollar (~600 kr) per dag (!!!!) så blir det inga halva åkdagar.

Underbart väder (=snö)

Gårdagen var kanske inte en höjdardag, efter något åk var vi tvungna att ta oss ner då min förkylning till slut tog ut sin rätt. Efter fyra timmars (plus en hel natts) sömn var jag dock i form igen. Det var tur eftersom det hade trillat ner två decimeter nysnö under natten!

Jag och CG tog oss tillsammans med Rhys och Martin upp till en del av berget som kallas "7th heaven", ett passande namn då vi fick flera härliga puderåk där i skogen innan det var dags för lunch. Och hela tiden så öste det ner snö, vilket underbart väder!

Efter lunch tog vi några fler puderåk, i funparken! Det hade snöat så mycket att till och med den välpreparerade parken hade några decimeter lössnö. Resten av dagen ägnade vi åt att träna nya trick, och jag lyckades faktiskt sätta någon boardslide, victory!

Liten kommentar

Till alla mina kära vänner som inte tycker om att åka lift måste jag ju bara säga att här finns knappt några andra liftar än sittliftar eller gondoler. De vet inte ens vad en knapplift är! Så det var kanske inte så konstigt att vi såg den här skylten idag, det krävs tydligen expert ability för att kunna åka bygellift. Men vi kommer ju från Vallsberget, "Born and raised with it!"

Lyxhotell

För att få lite "egen-tid" och låta CGs stackars rumskompis Tom få tillbaka sitt rum en stund hade jag och CG bokat hotellrum för en natt. (Tom har väldigt gentlemannamässigt sovit på soffan under tiden jag har varit här.) När vi kom till hotellet fick vi veta att vi hade fått en "upgrade", alltså ett finare rum. Det var verkligen ingen överdrift, vi hade fått ett tvåvåningsrum med två badrum, ett med vanligt badkar och ett med jettub. Förutom det hade vi fullt utrustat kök, stort vardagsrum med eldstad, en gigantiskt kingsize-säng och en egen bastu!Efter att ha utnyttjat alla gratis-saker på rummet promenerade vi genom byn och tittade på all fin julbelysning. Jag hade fördomar om jättevräkiga smaklösa belysningar på den här sidan atlanten men det var faktiskt väldigt fint.Efter två stadiga och jättegoda hamburgare på The Brewhouse (inga max-burgare här inte!) så blev det en tidig kväll eftersom det hade snöat hela dagen. På morgonen skulle vi upp och damma puder!

Dagen därpå var rena bergochdal-banan. Det började ju så bra, vi var tidigt uppe på berget och fick några fina puderåk. Men eftersom det har varit dåligt med snö så blev folk som tossiga när det väl hade snöat så efter ett litet tag tog vi oss till en lift som strax skulle öppna för att hitta några mer orörda backar. Saken var bara den att liften tog 1.45 timmar på sig att öppna! Till slut var det dock värt det när vi fick några underbara åk som några av de första i backarna. Efter lunch tog vi oss över till Blackcombs gigantiska Nintendo-park (funpark) där CG glänste på som vanligt och jag faktiskt vågade mig på några små boxar.

Efter en lång dag på berget tog vi oss till slut hem till stugan där hela huset hade en liten kvälls-session på bakgården. Med en vardagsrumslampa, en ipod med högtalare, en spade och snö kan man ha väldigt roligt vilket vi hade. Jag lyckades klara vårt lilla hopp, de gånger jag inte körde ut i skogen vill säga. Här lever de för åkning!

Julfirande -Whistler style

Dagen efter min ankomst var ju faktiskt julafton, även om det inte kändes så. Eftersom vi är i Kanada där man firar julen den 25:e, och bor med britter, som också firar julen den 25:e så blev det inte så mycket julfirande på själva julafton.

Istället firade jag genom att prata med familjen och shoppa lite julklappar till mig själv =) För att försöka kurera min förkylning blev det ingen snowboardåkning utan dagen spenderades i byn där jag shoppade täckbyxor och goggles för att vara redo för backen dagen efter.

Något jag inte har hunnit ta kort på än är alla roliga hus som finns här, det är inte Älvsbyhus precis. Bilder kommer förhoppningsvis senare. Jag tyckte först att det såg ut som kulisser med alla tinnar och torn men de används faktiskt. Efter shoppingen blev det en lugn kväll eftersom jag fortfarande kände av lite jetlag och var sjukt trött på kvällen.

Juldagen blev en tidig morgon ute i backen. Det var underbart väder som ni kanske kan se och även om inte ens en tredjedel av berget är öppet för åkning än så var det fortfarande otroligt stort. Tyvärr var det fortfarande lite snö men jag var inte alltför ledsen över det. En riktigt spännande sak var såklart den nyöppnade "peak-to-peak"-gondolen som går mellan de två bergen, 500 m över dalgången!
Efter en hel dags åkning var det skönt att värma sig i husets jacuzzi innan kära Helen och Al serverade engelsk julmat; kokta morötter, grönkål, ärtor, blomkål, ungstekt potatis, stekt prinskorv rullad i bacon, "gravy", tranbärssylt, mynta-sås och naturligtvis kalkon. Det var riktigt gott, och sedan fick vi smällkarameler och julklappar av "secret santa" innan alla svimmade i soffan, precis som på en svensk julafton.

Piteå-Stockholm-London-Vancouver-Whistler

Så såg min resväg ut, inte undra på att det tog ett tag... Efter att ha sagt hejdå till alla kära vänner och familjen i Umeå och Piteå var det dags att (dunderförkyld) sätta sig på planet till Arlanda.

Den första biten gick bara fint och det var jätteroligt att träffa min morbror Lars och dessutom Ami och Daniel som kom och lämnade min väska på Arlanda (tack igen Lars och Lina!). Efter några timmars sömn var det dags att kliva upp vid fem-tiden för att hinna äta frukost och checka in i god tid innan avgång. Allting gick väldigt smidigt till skillnad mot mina mardrömmar och vid åtta-tiden lyfta planet mot London och Heathrow. På den flygningen träffade jag en del andra folk som också skulle resa långt, speciellt herren bredvid mig som skulle till London-Washington och till slut till Mexiko City, jag tror han hade över 20 timmars resa framför sig så helt plötsligt kändes inte Vancouver så långt.
Framme på Heathrow hade jag några timmar över innan nästa plan gick där jag roade mig med att strosa runt i Harrods, Burerry, Mulberry och andra exklusiva butiker på flygplatsen. Man kände sig lite felplacerad när man kom där i mjukisbyxor och ryggsäck... Jag tyckte också lite synd om engelsmännen med sina gröna gräsmattor och 5 grader plus dagen före julafton när alla julkort visade snöiga stugor och tomtar.

Till slut var det ändå dags att få boarda vårt Boeing 767 till Vancouver. Tyvärr fick jag inte så trevlig reskamrat, tjejen bredvid mig sa typ hej innan hon satte på sin ipod som hon tog ut när vi var framme i Vancouver =P Det var tråkigt nog inte den bästa flygresan jag gjort. Först fick vi vänta i planet i en dryg halvtimme innan vi kunde starta från Heathrow, sedan hade vi ganska mycket turbulens när vi flög över Island så vi var tvugna att vara fastspända i cirka två timmar. Det var inte jättefarligt men någon gång började man fundera på vart i ishavet man skulle hamna Om nångonting skulle hända... lite nervöst. Det var dock riktigt läckert när vi svängde söderut ner över norra Kanada och fick se solen "gå upp" igen, min andra soluppgång på kanske 12 timmar.

Då vi landat i Vancouver var det dags för den mest nervösa biten av resan, passkontroll. Skulle jag få stanna i Kanada? Alldeles ensam i immigrationsdisken fick jag svettas ett tag innan jag fick stämpeln i mitt pass, nu får jag stanna! Efter att ha fått mitt bagage så kunde jag knappt tro det, allt hade fungerat!

I välkomsthallen fick jag äntligen träffa CG som hade hyrt bil för att komma och hämta mig och vi tog en sightseeing-tur genom Vancouver som var väldigt vackert på kvällen, speciellt med alla juldekorationer på husen. Vissa var kanske lite "over the top"...
Efter två timmars körning var vi äntligen framme i Whistler och då var mina ögon så trötta att det rann ifrån dem. Jag var nog inte så trevlig men jag lyckades ändå hälsa på CGs "housemates" innan jag slocknade klockan åtta på morgonen svensk tid. Äntligen framme!