Snacka om snigelpost

Yey, nu har mitt nya bankkort änteligen kommit fram! Eftersom det är det enda kort jag har är det lite småjobbigt när det börjar tjorva och inte vill fungera ordentligt. Men jag tycker verkligen att det kunde ha klarat sig de stackars månader jag är här, det är ju inte så länge. Och det har fungerat i säkert ett år innan det... Men nejnej, inte kunde det tjorvat i sverige inte, låt oss göra det på andra sidan atlanten istället!

Det riktigt roliga med det här är dock postgången. Alltså jag trodde faktiskt att vi hade kommit förbi den tiden när utlandspost fraktades med skepp, karavaner eller pony-express men det verkar inte så. Ett brev från min kära mor som kom med vanligt porto tog tre veckor från Sverige till Kanada och det här brevet som skickades med "express"-post för dryga hundralappen tog över en vecka! Det är synd att man inte kan maila och skriva ut bankkort...

Mera bilder...

Montreal och Ottawa

Plugg på bussen, hmm. Vi fick ju också lite stjärnglans över den här bussresan till Montreal. När vi skulle fara från vårt bussbyte i Ottawa (ja vi bytte buss i Ottawa, for till Montreal i två dar och kom tillbaka till Ottawa sen :P) visade det sig att käre Barack Obama varit i stan, vilket orsakat avstängning och köer på motorvägen, och en halvtimmes försening för oss... "Thank you mister president!"


I Ottawa bodde vi faktiskt på Holiday Inn, tack vare vissa kontakter som gjorde att vi fick 85% (!!) rabatt.


Det var verkligen ruskigt populärt att åka skridskor på kanalen i Ottawa. Vart man än gick i stan såg man folk med skridskor över axeln. Tyvärr gjorde vi återigen misstaget att lita på vädret (gör aldrig det i Kanada!) och hade inte tid att åka den dagen det var fint väder. Naturligtvis blötsnöade det nästa dag...


Vi var väldigt turistiga i Ottawa och gick på guidad tur i parlamentet. Det var riktigt fina byggnader men inte så mycket fantasi kanske, eftersom man tidigare hört till storbritannien så gjorde man helt enkelt en kopia av deras parlament, ialla fall för vissa rum.


Eftersom det inte blev någon skridskoåkning och vädret var ganska trist (det där var en av få solglimtar under dagen) så gick jag och CG på nationalgalleriet men jag vet inte, att lägga ut 30 tegelstenar i en rad på golvet och kalla det för modern konst... Men arkitekturen var fin här också.

Sjukhuset

Efter dagens föreläsning var planen att gå ut och promenera men istället blev det en tupplur eftersom jag inte känner mig speciellt frisk (snorig igen, vart ska detta sluta?). Det var så lugnt och skönt i lägenheten också... Vid middagstid möttes vi alla upp i köket och det visade sig att det hade varit så tyst och stilla eftersom vi alla hade legat och sovit... för att vi alla är sjuka =P Jaja, förhoppningsvis blir vi friska samtidigt då också så att vi inte går omlott och smittar ner varandra.

One more to go...

Jupp, det var tillbaka till verkligheten på direkten när man kom hem. En midterm måndagkväll och en idag på morgonen och på lördag är det dags för den fjärde och sista. Vilken lyx som man inte uppskattat tidigare är ju att ha gott om tid för att skriva tentor. Den längsta skrivtiden jag har haft har varit 90 minuter och den kortaste (idag) på 50 minuter!! Då känns ju en tretimmars-tenta som rena evigheten...

Det blev också tillbaka till naturen idag då jag spenderade en ruskig massa pengar (nej jag tänker inte säga hur mycket och från och med nu är det kvittot förträngt och försvunnet) och tid hos frissan. Men resultatet blev lyckat, tillbaka till min naturliga hårfärg! Nu är det ju nästan så att man skulle kunna få lite vårkänslor, om vi inte hade mötts av två decimeter snö när vi kom tillbaka till London (jämför med bilden i "london visar sig..."). Det verkar som att vintern inte är över riktigt ännu.

Jag kan ju inte låta bli att kolla igenom, och bjuda på, lite fler bilder från veckan som varit. Det var verkligen jättekul att se sig om litegrand, och att får vara med CG såklart! Tack så mycket älskling!

Niagarafallen och Toronto

Den nyttiga frukosten på hostelet i niagarafallen, hrmmm...



Fin kommentar där =)


Utsikten från hostelet i Toronto


Den är ganska stor den där stan, om man inte ser slutet på den ens från 450 meters höjd...


Men den är ganska fin också...

I efterskott

Så då är man hemkommen från Ottawa också, eller hemkommen och hemkommen, när jag skriver det här så sitter vi på bussen någonstans mellan Ottawa och Toronto. Sedan blir det bussbyte och jag gissar väl att jag är hemma i London någon gång vid tre-fyra-tiden på natten. Som det stod på en vägg i ett av våra hostel, "Travelling is only glamorous in retrospective..."

Jag ska låta CG få berätta om dagarna i Ottawa för jag tänkte skriva om språk. Det är verkligen någonting man har kommit att tänka på nu när vi har varit i de fransktalande delarna av Kanada. Varken jag eller CG kan ju tillräckligt mycket franska för att förstå en meny, en förbudsskylt eller instruktioner till tunnelbanan. Och verkligen allt har varit skrivet bara på franska också, i alla fall i Montreal. Eftersom Ottawa ligger precis på gränsen mellan den fransktalande regionen Quebec och den engelsktalande regionen Ontario så var allt skrivet på båda språken där.

Det har verkligen gett en mycket starkare känsla av att vara "utomlands" än vad någon av oss har känt hittills i Kanada. Efter de inledande dagarnas huvudvärk och träningsvärk i ansiktsmusklerna så känns det väldigt naturligt att prata engelska, så naturligt att man inte tycker att det känns att man är utomlands. CG pratar till och med engelska av ren reflex om han blir väckt nu vilket blir lite roligt om det bara är jag i närheten,- "du kan ju prata svenska med mig om du minns det?" -"just det ja..."

Bilder från Montreal

Olympiastadion och det "underbara" vädret.


Marknad i little italy. De gillar sina marknader här, de finns både i London, Toronto, Montreal och Ottawa.


Hur ska man kunna välja bara en sak av allt det här? Meny från Juliet&Chocolat.



Men chokladfondue var ett bra val...


Det ena av rummen på hostelet.

Montréal

I Montreal gillar de verkligen sin "underground", och det gjorde vi också under vårt besök. Eftersom staden var ganska stor med långa avstånd mellan de saker vi ville besöka och vädret var rent ut sagt skitdåligt så tog vi Metron väldigt flitigt. Dagen började med att vi träffade Mandy, Tina och Cornelius och åt frukost i gay-kvarteret i närheten. I Montreal har de (precis som i Toronto) olika kvarteren namn beroende på vilken folkgrupp som är i majoritet just där. Det finns chinatown, litte italy, latin quarters och gay-village bl.a. Efter frukosten (och en överdos av låtar som "we are family", "YMCA" och liknande, jag undrar om de hade någon speciell skiva eller radiokanal med bara typiska gaylåtar) så tog vi metron ut till Montreal island, där vi halvt frös ihjäl. Efter det tog vi oss ner i "underground city" för att värma oss. Det är en sorts underjordisk galleria som förbinder flera av tunnelbanestationerna och innehåller butiker, banker, hotell, kontor, m.m. Det är det största underjordiska komplexet i världen med 32 km tunnlar! Det är ju smart, många kanadensare verkar gilla sitt land men inte klimatet så då är det ju bara att börja bygga under jord.

På eftermiddagen tog vi oss ut till stadion från olympiska spelen 1972. Det låter ju riktigt länge sen för oss som är födda på 80-talet men jag tyckte verkligen inte att arkitekturen hade åldrats alls, det ser ut som om det skulle kunna vara byggt i fjol, i alla fall på utsidan.

Middagen åt vi i little italy, på en italiesk restaurang naturligtvis och efter att våra tyska vänner hade tagit av mot bussen så gick CG och jag på ett underbart ställe som hette Juliet&chocolat där vi fick köa i kanske 30 minuter innan vi fick komma in. (Det var en in/en ut.) Efter en titt på menyn så förstod man varför. Jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna välja bara EN sak men till slut bestämde vi oss för choklad-fondue med färsk frukt, alldeles underbart! Mätta och belåtna med vår dag kunde vi dra oss tillbaka till vårt hostel, där våra rum (vi fick olika rum för de två nätterna) var minst lika fina som flera hotell vi har bott på!

Vad kan man säga som sammanfattning av Montreal då? Jag måste säga att själva stadskärnan, downtown, var mycket tråkigare än i Toronto. Det finns inte heller självklara turistmål på samma sätt som t.ex. CN-tower. Däremot är alla olika kvarter väldigt mysiga med roliga små bostadshus och butiker och vart man är går så ser man fantastisk grafitti. En annan tråkig sak är de många uteliggare och tiggare man träffar på och atmosfären kändes helt enkelt mindre vänlig och mer "anonym storstad" än i Toronto (Stockholm vs. Göteborg ungefär). Men mitt intryck kan nog ha mycket att göra med vädret också. Snålblåst och snö kan ju få den mest entusiastiska turist på knä =P

PS. Bilder får komma senare för internet verkar inte vilja samarbeta och klockan börjar bli föör mycket... Får fixa det över rumsservice-frukosten imorgon, och får berätta mer om den senare!

Toronto dag tre!

För våran sista dag i Toronto så hade vi hunnit avverka alla turistsaker på agendan utom en, att se en NBA-match med Toronto Raptors! Det var en av sakerna vi planerade in resan efter så när vi kom ner till Air Canada Centre igår och fick veta att biljetterna var slutsålda så hamnade såklart humöret nere i botten. Men vi hann knappt komma utanför dörren förrän vi blev inropade av en kille som ville sälja biljetter till oss. Vi var ganska skeptiska (okej jag var med skeptisk än CG) men tog hans visitkort och kollade företagets hemsida på kvällen. Just det företaget han jobbade för hade sålt biljetter i typ 20 år! Vi pratade också med lite folk på stan och fick veta att de flesta andrahandförsäljare inte var lurendrejare men att man fick vara beredd att betala mer för biljetterna. En del som vi pratade med brukade köpa biljetter regelbundet av de här killarna och det verkar vara "big business". I alla fall, 10 dollar extra kändes inte så farligt men nog höll vi alla våra tummar när våra biljetter kontrollerades. Men vi hade inte blivit lurade och vi skulle få se NBA-basket!

Dagen innan den stora kvällen spenderade vi på Queen street west som ska vara Torontos "modegata". Jag måste dock säga att kvaliteten på klädaffärerna är minst sagt varierande. Idag undvek vi klädkedjorna och gick istället i roliga små butiker men som sagt så blandades guldkornen med kläder av den kvalitet som man kan hitta hos marknadsförsäljare i Sverige. Lunchen får dock bli mitt mattips för Toronto, "the healthy greek", ruskigt god mat!

Matchen blev varken speciellt spännande eller bjöd på jättemycket läktarstämning. Båda sakerna berodde nog på att Toronto fick stryk med ungefär 20 poäng. Trots det så hade vi riktigt kul, trots att vi satt nästan högst upp på läktaren hade vi jättebra sikt och det kändes inte som om vi var långt från planen. Att vara med om hela grejen med en stor sportmatch vara bara det värt priset. Det är ju så mycket mer än bara matchresultatet; tokiga fans, öl och popcornförsäljare, cheerleaders, utlottningar och tävlingar, och såklart riktigt bra basket!

CGs tur att förvandlas till ett "barn i en godisbutik". New Era's flaggskeppsbutik, en av fem i världen, fyra våningar med bara kepsar och han köpte bara en!
"Det var för mycket att välja på!"

Utsikten från våra platser. Vi satt alltså kanske fem rader från taket men såg verkligen bra! Det är ett riktigt bra betyg för designen av arenan tycker jag!


Uppvärmning av publiken innan matchstart...

Niagara

Var ju precis lika häftiga som man tror, fast inte vid första intrycket. Dagen började som sagt med greyhoundbuss klockan 7 från London. Efter lite väntetid i Burlington (har ingen aning vad det var för nåt ställe, hade ett trevlig starbucks dock) så kom vi fram vid tolv-tiden. Efter att ha lämnat väskorna tog vi oss ut för att hitta fallen! Det första vi hittade gav dock snarast intrycket av las vegas, snacka om turistfällor! Det kändes ungefär som om man var på festival med nöjesattraktioner, restauranger och souvernirstånd. Både jag och CG var nog lite mållösa för det var inte riktigt vad vi hade väntat oss. Vi blev tvugna att stärka oss med varsin fyrkantig Wendy-burgare innan vi tog oss vidare ner till fallen. Där blev vi båda två omvända ganska snabbt, det var ruskigt läckert att se 1/5 av världens sötvatten rinna förbi!

Väntan på bussen...

"The strip" fast inte i Las Vegas

CG och de amerikanska fallen

Ganska obeskrivligt helt enkelt

Vattnet var mycket grundare än vad man trodde, nästan så att man skulle kunna vada över, men bara nästan.

UWO visar sig från sin bästa sida

Som ialla fall var bättre än Londons. Fredagen spenderades på föreläsning, rundvandring på campus och på shopping och alla hjärtans dag var vi på pilates (och CG var faktiskt jätteduktig) och på basket (mustangs-vinst igen). Vi hade ju underskattat alla hjärtans dag här i amerikat och fick veta att alla restauranger vi försökte ringa till var fullbokade. Men då fick vi tips av min pilatesinstruktör och hittade en jättemysig mexikansk restaurang, så kvällen blev verkligen lyckad... Sedan var det bara att fara hem och packa för bussen till Niagarafallen gick kl 7 på morgonen dagen därpå.

Betydligt finare väder än gårdagen...


I lila och vitt för att supporta våra mustangs såklart!

London visar sig från sin bästa sida

Ja eller kanske inte. Eftersom CG var här så tänkte vi ju vara lite turistiga här i London igår. Efter min föreläsning tog vi bussen ner på stan där vi promenerade i det snöblandade regnet. Bland annat så var vi till Bulk n' barrel där man kan köpa allt på lösvikt. Godis, torrvaror och sylt, jordnötsmör, pajfyllning och gud vet vad. Efter att ha sett allt vad London har att erbjuda i februari (vilket inte är så jättemycket) så bestämde vi oss för att promenera längs "thames river" tillbaka till universitetet. Det tog stopp direkt!

På grund av det varma vädret och regnet de senaste dagarna så hade all snö smält och den årliga översvämningen kommit betydligt tidigare. Ja ni läste rätt, den ÅRLIGA översvämningen. Smarta kanadensare... Vet man att floden stiger varje vår så kan det ju vara en ide att flytta bebyggelse och gator efter högsta vattenståndet men tydligen gör man inte så här borta. Som ni ser bakom CG på kortet så sätter man upp varningsskyltar istället. Efter att vi tagit oss upp på gångvägen på den högre flodbanken så fick vi oss en trevlig 1-timmes promenad i snöslasket... Det var lite längre än vi väntat oss men hade nog varit fint om vädret hade varit det. Efter ugnspannkaka till middag så blev det en lugn kväll för oss eftersom CG kom ganska sent dagen före.

Bulk n' barrel


Jag tror vi tar en annan väg...


Flooding... det säger ni inte?

Barnvakt

Jag ska vara datorvakt i veckan. Mina kära tyskar ska dra på roadtrip upp mot New Foundland och var inte så sugna på att lämna sina datorer i ett tomt hus i en vecka så jag erbjöd dom att ha dom här. London hall är ganska så säkert, först måste man ta sig in genom den låsta porten, hitta till vår lägenhet, ta sig in genom den låsta ytterdörren, undvika Chris som kommer att vara hemma och ta sig in genom min låsta dörr.

Som tack för hjälpen fick jag en chokladask (de känner mig =) och världens finaste kemistanka!! Jag blev överlycklig, den är alldeles underbar! Förhoppningsvis kommer jag och CG att kunna möta upp med dem i Montreal eller Ottawa om vi kan planera våran resa så att vi är där samtidigt. Planera veckans resa ja, det kan faktiskt vara en ide, det har vi inte gjort än...

Är den inte fin så säg?

Suprise!!

Efter att ha blivit färdig med min senaste labrapport på rekordtid och tagit mig genom ösregnet fram och tillbaka till pilatesklassen igårkväll så somnade jag gott, bara för att vakna någon timme senare av att himlen höll på att ramla ner... eller så lät det i alla fall! Någon stod och bultade på ytterdörren och eftersom jag visste att jag var ensam hemma så var jag lite orolig när jag öppnade dörren. Det hade jag inte behövt vara för där stod CG!!!!!!

Vi hade bestämt att han skulle komma och hälsa på mig nu när jag har reading-week (läs lov) men vi hade också bestämt att han skulle komma på fredag så gissa om jag var överraskad! Alldeles underbart glatt överraskad! Det visade sig att han hade pratat ihop sig med mina rumskompisar som skulle släppa in honom men då blev hans flyg försenat och både Chris och Heather skulle bort på kvällen. Så stackars CG fick vänta tills någon skulle ut genom porten, leta sig fram till vårt rum med telefonguidning av Chris och sedan hörde jag inte hans knackningar! (öronproppar for the win!) Så efter att han försökt ringa till min mobil (vars batteri var dött) och till vår hemtelefon (som jag inte hörde) så tog han hjälp av folket tvärs över korridoren och bultade på dörren tills jag öppade. Dåligt samvete var väl bara förnamnet för mig just då.... Men nu är jag bara lycklig, min snygging är här!

Kårval

Igår var det dags för kårval här på UWO. Det har varit riktigt stort spektakel runt omröstningen, speciellt runt kandidaterna till posten som president (~kårordförande). Varje dag i säkert två veckor har respektive kandidat +anhängare haft bord stående på "inomhus-torget" på campus med information, uppträdanden och annat för att locka väljare. Folk har knackat dörr i residensen för att värva röster och som ni ser ovan så har campus varit översållat med skyltar. Det har varit riktigt kul med all uppståndelse och det gör ju verkligen att ingen missar omröstningen. Däremot finns det kritiska röster för att det hela egentligen bara är en popularitetstävling och att folk inte röstar så mycket efter kandidaternas manifest som efter vem som har den bästa kampanjen. Fördelar och nackdelar med allt antar jag.

p.s Ni ser snön, eller frånvaron av snö? det har varit +10 i tre dagar nu och idag regnar det, men jag har hört att det ska snöa in i april här så förhoppningsvis får vi tillbaka den snart!

Jag vill också...

Ha ett tvådagars födelsedagskalas som det vi var på igår. Marisa, som bjöd in oss, fyllde år på söndagen och hennes rumskompis fyllde år på lördagen så innan tolvslaget firade vi honom och efter tolvslaget henne. Riktigt trevlig kväll! Så är det någon som fyller år den 9e eller 11e juni så får vi lov att dra ihop någonting!

Snowtubing!

Det måste ni verkligen prova om ni har chansen, superroligt!! Det är alltså den ädla konsten att åka nedför en backe i ett gummidäck. Rakt ner eller med snurr för de som vågar. Behöver jag säga att jag snurrade som en galning =)

Kvällen anordnades av ISS (international student services) och vi var ett glatt gäng på kanske 40 studenter som drog iväg i buss till Londons Boler mountain. Så fort vi fick syn på backen så kom min snowboardabstinens tillbaka som en spark i magen, jag måste fara och åka snart innan jag blir galen! Det roliga var dock att det verkligen inte var någon stor backe (~vännäsbacken/vallsberget för er som har varit där) men ändå så hade de sittlift! Den stackars liften kan inte ha haft mer än fem stolpar och det såg verkligen för roligt ut.

Ja, toppen på "berget" är verkligen till höger om träden i mitten...
Ja, liften är en sittlift...
Ja, det är fullständigt jättelöjligt

Fast food nation

Hej kära vänner, nej jag är faktiskt inte död. Jag kanske till och med är på bättringsvägen, men saken är fortfarande under överläggning mellan mig, mitt immunsystem (skräpgrej, det funkar ju uselt) och bakterierna.

Jag fick lite uppmuntran i förrgår-kväll, pizzahut-pizza och tjejsnack (Heather och Mandy) kan göra att man känner sig lite piggare. Apropå snabbmat så är det en sak jag har lagt märke till här på skolan och som jag pratade om med min peer-guiden Rebecca idag. I de flesta byggnader finns en food-court, med ett eller flera matställen. Men inget av matställena, eller coffee-shopsen för den delen, har vanliga glas/tallrikar/bestick utan allt är engångsförpackat. Det är samma sak om man är på stan, det är i princip bara på riktiga restauranger som man har tallrikar osv. Helt sjukt vilken mängd sopor som måste produceras varje dag!

Karantän

Jupp, efter söndagens förkylningsutbrott placerade jag snabbt mig själv i karantän. Förutom att gå på föreläsningar har jag inte varit utanför dörren. Så då får man inte så mycket roligt att skriva om och det har inte känts som någon större ide att uppdatera bloggen heller. Men jag tänker INTE vara sjuk i 6 veckor en gång till, det händer inte!

Tillbringar tiden med att äta super-onyttig glass, plugga (assignment#2 +midterm på bränslecellskursen nästa vecka), sova och tycka synd om mig själv. Och hur har eran vecka varit? (jag är inte aaalls avundsjuk på alla som är friska, baaara nyfiken)

Jamen skjut mig någon!

Hur dum får man vara, när man känner sig lite krasslig så är den bästa medicinen INTE att ha gilmore girls-maraton till fyra på morgonen. Nu; slemmig hals, huvudvärk och snorig. Jag är så less! Det blir 11 timmars sömn inatt så får vi se om det går till sig lite.