I efterskott

Så då är man hemkommen från Ottawa också, eller hemkommen och hemkommen, när jag skriver det här så sitter vi på bussen någonstans mellan Ottawa och Toronto. Sedan blir det bussbyte och jag gissar väl att jag är hemma i London någon gång vid tre-fyra-tiden på natten. Som det stod på en vägg i ett av våra hostel, "Travelling is only glamorous in retrospective..."

Jag ska låta CG få berätta om dagarna i Ottawa för jag tänkte skriva om språk. Det är verkligen någonting man har kommit att tänka på nu när vi har varit i de fransktalande delarna av Kanada. Varken jag eller CG kan ju tillräckligt mycket franska för att förstå en meny, en förbudsskylt eller instruktioner till tunnelbanan. Och verkligen allt har varit skrivet bara på franska också, i alla fall i Montreal. Eftersom Ottawa ligger precis på gränsen mellan den fransktalande regionen Quebec och den engelsktalande regionen Ontario så var allt skrivet på båda språken där.

Det har verkligen gett en mycket starkare känsla av att vara "utomlands" än vad någon av oss har känt hittills i Kanada. Efter de inledande dagarnas huvudvärk och träningsvärk i ansiktsmusklerna så känns det väldigt naturligt att prata engelska, så naturligt att man inte tycker att det känns att man är utomlands. CG pratar till och med engelska av ren reflex om han blir väckt nu vilket blir lite roligt om det bara är jag i närheten,- "du kan ju prata svenska med mig om du minns det?" -"just det ja..."