Det var verkligen inte någonting uttänkt men det känns ganska passande att mitt hundrade inlägg blir det som berättar att jag är hemma i kära gamla svedala igen! Sitter just nu hos Lina och funderar på hur jag ska bekämpa jetlagen. Det blir nog en liten tupplur så att jag kan vara trevlig med henne när hon kommer hem. Flygresan gick bara fint men SAS säten var faktiskt de mest obekväma jag har haft missnöjet att prova på en flygning så sömnen gick det sisådär med.
Väldigt underligt känns det att folk inte pratar engelska längre! Trots att jag har varit med CG de senaste två veckorna så har ju allt folk runtomkring pratat engelska, eller spanska, eller nåt annat språk som jag haft ännu mindre aning om. Jag märkte också att när jag ska säga vanliga artighetsfraser så får jag engelsk ordföljd, ruskigt kul! Undrar bara hur länge det håller i sig...
Jag tänker inte ens försöka dra en sammanfattning av den här resan, eller delen av mitt liv som det snarare har varit. Allt jag kan säga är att är du det minsta sugen på att göra någonting liknande (eller någonting helt annat!) så se till att ta dig iväg, du kommer inte att ångra dig! Både det som går som det ska och det som inte alls blir som planerat lär du dig otroligt mycket av och om du bara håller ögonen det minsta öppna så får du se en massa på vägen. Trevlig resa! =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar